Hej Dagboken! Vi lever och mar fint. Vi har nu kort runt pa motorcykel nagra dagar i central highlands. Efter Dalat akte vi till Lak Lake och sedan upp till Buon Ma Tout dar vi stannade tva natter. Vi gjorde en utflykt till Dray Sap, ett av det storsta manga vattenfallen i landet. Tror att det var ca 100 m brett och det lag en konstant vattendimma over majsfalten i narheten. Dag tva akte vi till nationalparken Yok Don dar vi traffade en skolklass med nagra barn fran en by i narheten. De larde sig engelska och vi pratade lite med dem och tog nagra foton vilket de gillade skarpt. Sen red vi elefant. Vi satt pa en slags stol pa elefantens rygg medan elefantforaren satt pa huvudet (elefantens) och styrde genom att buffa med foten bakom orat (elefantens), sla med en pinne pa huvudet (elefantens) och luta sig valdigt mycket at olika hall. Ibland stannade vi och brot av nagra trad eller ryckte upp dem med rotterna.
Nasta dag (igar) akte vi vidare och planen var att ta sig till Nha Trang vid kusten. Det regnade nar vi akte och det visade sig att det skulle fortsatta regna hela resan. Det var aven lite langre an vi trodde till Nha Trang (20 mil). Vi hade bara nagra primitiva plastregnkappor nar vi akte och efter ett tag fick vi stanna och kopa nya regnklader. Linnea kopte aven stovlar, medan jag korde vidare i mina flipflop. En varm nudelsoppa gjorde det ocksa lattare att aka vidare. Vi akte genom riktigt haftiga landskap, mycket berg och regnskog, men det konstanta regnet i ansiktet och den ibland jobbiga trafiken gjorde det lite svarare att njuta. 20 mil och manga timmar senare kom vi dock fram till Nha Trang och checkade in pa ett litet hotel nara stranden. En varm dusch och hjort och rodvin pa den franska(!)restaurangen Le Petit Bistro visade sig valgorande.
Vi stannar har over nyar och sen far vi se var det bar av. Nu vantar vi bara pa att det ska sluta regna sa att vi kan ga ner till stranden och bli blota pa det ratta sattet.
onsdag 24 december 2008
God Jul allihop!
Eftersom vi vet att det ni allra mest vill se ar bilder pa oss kommer har en hel laddning med dylikt. Dessutom en bild pa var alldeles egna motorcykel som vi kopte idag! Imorgon ska den ta oss bort fran Dalat och vidare upp i landet. Maximal frihet och minimalt med krangel typ.
söndag 21 december 2008
torsdag 18 december 2008
Inrikesflyg, getter och sniglar
Jag sager bara get och snigel. Det trodde jag aldrig om oss.
Forutom de orden sa vill jag bara saga att vi ar tillbaka till Saigon nu. Vi var de enda turisterna som gick till Phu Quocs flygplats. Men for oss foll det sig helt naturligt. Den ligger mitt i stan sa egentligen var det inte sa konstigt. Men de skrattade i alla fall at oss pa hotellet nar vi chekade ut, da vi sa att vi varken skulle aka taxi eller motorcyckel utan att vi skulle ga. De gor de ofta, skrattar at oss. Nar vi forsoker saga nagot pa vietnamseiska eller om vi ska ata, eller vad som helst, men det ar bara trevligt. Nu har jag aven kopt aksjuke piller sa att jag slipper ma illa nasta gang vi ska aka inrikesflyg, plus att jag borde klara den atta timmar langa bussresan till Dalat, som vi har bestamt oss for.
Juste skont att vara tillbaka i Saigon var det. Trots att Phu Quoc ar en turistort sa ar det lite primitivt. Eller storstaden underlattar for oss nar det galler boende, internet och utbudet av prylar, om man nu behover nagra sadana. Vi tankte namligen skaffa nya vaskor, inte for att kunna packa ned mer grejer eller for att de vi hade var daliga, utnan for att inte behova ha dem smockfulla. Da blir det lite lattare att packa och sa kan man latt ha extra skor eller en pase blota badklader i utan att allt blir sunkigt. Dessutom ar det lattare att mosa upp en vaska i en hatthylla om den ar luftigt packad.
Eftersom var lilla dator kraschade i borjan av resan sa ska vi dessutom med snabbare uppkoppling forsoka ladda ned lite stuffs for att kunna "laga den". Inorgon blir det lite praktiska saker som ska fixas och sa ska vi kopa bussresan for atta dollar. Kanske hinner vi med Reunificationpalace ocksa, vi missade det forra gangen vi var har.
O, juste! Det hotellet vi tankte ta var fullt och tre andra ocksa. Men langst in i samma grand fanns ett nytt hotell for samma pris. Frukost, nya datorer med snabbt nat och skysst standarde pa rummet.
Konstigt att man i den har galna staden i Vietnam kanner sig hemma. Dessutom var David grymt vass pa att pruta pa taxin fran flygplatsen. Det tar sig, snart blir det folk av oss ocksa.
Forutom de orden sa vill jag bara saga att vi ar tillbaka till Saigon nu. Vi var de enda turisterna som gick till Phu Quocs flygplats. Men for oss foll det sig helt naturligt. Den ligger mitt i stan sa egentligen var det inte sa konstigt. Men de skrattade i alla fall at oss pa hotellet nar vi chekade ut, da vi sa att vi varken skulle aka taxi eller motorcyckel utan att vi skulle ga. De gor de ofta, skrattar at oss. Nar vi forsoker saga nagot pa vietnamseiska eller om vi ska ata, eller vad som helst, men det ar bara trevligt. Nu har jag aven kopt aksjuke piller sa att jag slipper ma illa nasta gang vi ska aka inrikesflyg, plus att jag borde klara den atta timmar langa bussresan till Dalat, som vi har bestamt oss for.
Juste skont att vara tillbaka i Saigon var det. Trots att Phu Quoc ar en turistort sa ar det lite primitivt. Eller storstaden underlattar for oss nar det galler boende, internet och utbudet av prylar, om man nu behover nagra sadana. Vi tankte namligen skaffa nya vaskor, inte for att kunna packa ned mer grejer eller for att de vi hade var daliga, utnan for att inte behova ha dem smockfulla. Da blir det lite lattare att packa och sa kan man latt ha extra skor eller en pase blota badklader i utan att allt blir sunkigt. Dessutom ar det lattare att mosa upp en vaska i en hatthylla om den ar luftigt packad.
Eftersom var lilla dator kraschade i borjan av resan sa ska vi dessutom med snabbare uppkoppling forsoka ladda ned lite stuffs for att kunna "laga den". Inorgon blir det lite praktiska saker som ska fixas och sa ska vi kopa bussresan for atta dollar. Kanske hinner vi med Reunificationpalace ocksa, vi missade det forra gangen vi var har.
O, juste! Det hotellet vi tankte ta var fullt och tre andra ocksa. Men langst in i samma grand fanns ett nytt hotell for samma pris. Frukost, nya datorer med snabbt nat och skysst standarde pa rummet.
Konstigt att man i den har galna staden i Vietnam kanner sig hemma. Dessutom var David grymt vass pa att pruta pa taxin fran flygplatsen. Det tar sig, snart blir det folk av oss ocksa.
tisdag 16 december 2008
Kanske lite fardiga med bad.. for en stund i alla fall
Sa nu tankte vi lamna sol och bad for ett tag. David har blivit lite friskare och vi har tillsammans lyckats vara snart nio dagar i sol och salt utan att branna oss sa varst.
Igar tog vi en ol i ett gathorn. det som ar roligt me gathorn ar att det ofta ar nagon som bor dar. Man sitter pa deras infart. Mannen i huset satt och kollade pa tv, papegojan i buren ropade "heelooo", barnen hangde dar och kvinnan i huset tog emot bestallningarna. For var del blev det ol och saltad, torkad, utplattad squid. Hon gick sedan in och grillade den i sitt kok och sa fick vi lite chlisas att doppa den i. Ofta ar et sa vare sig man handlar, bor pa hostel eller ater nagot, att familjen bor dar. Oftast till och med flera generationer. De goa att mycket kanns som en homstay. det ar alltid nagon av de som bor dar som ater, sover eller brakar eller spalar spel. En annan sak som gor att man ser att man ar hemma hos nagon ar familjealtaret (en brun byra dar det hanger slaktfoton och ikoner over) som finns i det vardagsrummet i de flesta vietnamesiska hem.
Ikvall var vi pa "nightmarket". En gata i staden dar olika restauranger varje kvall dukar upp bord och talt. Vi satte oss pa ett stalle som verkade bra och lykades med lite teckensprak etc bestalla snackor och jatterakor. Efter en stund kommer en kille med en grill och tva stora tallrikar raa rakor och snackor, chili och limesas, olja med farska kryddor etc. Han borjade med att lagga pa snackorna pa grillen. Vi trodde att han skulle visa hur man gjorde och sen lata oss ta over, men det visade sig att han blev var personligaq grillmastare under hela maltiden! Nar snackorna legat en stund pa elden oppnade de sig och han kunde plocka bort ena skalet och halla pa olja och notter pa snackorna. Sen halde han aven olja pa elden sa att snackorna typ flamberades. Sen serverade han oss varsin snacka och hallde pa lime-chili-sasen. Sa pagick det tills vi atit upp alla snackor. Sen foljde en liknande procedur for jatterakorna. Det var nog det basta vi atit so far och kostade med dryck bara 128000 dong, dvs ca 65 kr for tva personer.
Pa torsdag flyger vi billigt inrikesflyg tillbaka till Saigon for att sedan aka vidare mot Dalat. En ganmmal fransk koloni dar det finns en radiomast som ser ut som Eiffeltornet och invanarna bar basker. Dar vantar lokalt vin, vattenfall, kulturbyggnader och trekking. Eftersom Dalat ligger i ett bergsomrade sa vantar temperaturer pa mellan 15och 25 grader. Svalt och skont med andra ord.
Nu aterstar fragan, ska vi ta oss dit med flyg, buss eller motorcykel? Time will tell...
Igar tog vi en ol i ett gathorn. det som ar roligt me gathorn ar att det ofta ar nagon som bor dar. Man sitter pa deras infart. Mannen i huset satt och kollade pa tv, papegojan i buren ropade "heelooo", barnen hangde dar och kvinnan i huset tog emot bestallningarna. For var del blev det ol och saltad, torkad, utplattad squid. Hon gick sedan in och grillade den i sitt kok och sa fick vi lite chlisas att doppa den i. Ofta ar et sa vare sig man handlar, bor pa hostel eller ater nagot, att familjen bor dar. Oftast till och med flera generationer. De goa att mycket kanns som en homstay. det ar alltid nagon av de som bor dar som ater, sover eller brakar eller spalar spel. En annan sak som gor att man ser att man ar hemma hos nagon ar familjealtaret (en brun byra dar det hanger slaktfoton och ikoner over) som finns i det vardagsrummet i de flesta vietnamesiska hem.
Ikvall var vi pa "nightmarket". En gata i staden dar olika restauranger varje kvall dukar upp bord och talt. Vi satte oss pa ett stalle som verkade bra och lykades med lite teckensprak etc bestalla snackor och jatterakor. Efter en stund kommer en kille med en grill och tva stora tallrikar raa rakor och snackor, chili och limesas, olja med farska kryddor etc. Han borjade med att lagga pa snackorna pa grillen. Vi trodde att han skulle visa hur man gjorde och sen lata oss ta over, men det visade sig att han blev var personligaq grillmastare under hela maltiden! Nar snackorna legat en stund pa elden oppnade de sig och han kunde plocka bort ena skalet och halla pa olja och notter pa snackorna. Sen halde han aven olja pa elden sa att snackorna typ flamberades. Sen serverade han oss varsin snacka och hallde pa lime-chili-sasen. Sa pagick det tills vi atit upp alla snackor. Sen foljde en liknande procedur for jatterakorna. Det var nog det basta vi atit so far och kostade med dryck bara 128000 dong, dvs ca 65 kr for tva personer.
Pa torsdag flyger vi billigt inrikesflyg tillbaka till Saigon for att sedan aka vidare mot Dalat. En ganmmal fransk koloni dar det finns en radiomast som ser ut som Eiffeltornet och invanarna bar basker. Dar vantar lokalt vin, vattenfall, kulturbyggnader och trekking. Eftersom Dalat ligger i ett bergsomrade sa vantar temperaturer pa mellan 15och 25 grader. Svalt och skont med andra ord.
Nu aterstar fragan, ska vi ta oss dit med flyg, buss eller motorcykel? Time will tell...
fredag 12 december 2008
Idag ar vilodag. David ar forkyld (hostandes och snorvlandes) och igar korde vi fast med motorcykeln, eller dacket gick sonder. Men vi fick hjalp av nagra lokalare som nastan inte kunde engelska. Forst akte David bakpa hans motorcykel in till en liten by for att hamta verktyg. Dar fick han veta att vi anda behovde fa motorcykeln till verkstaden om vi skulle laga dacket. Sen tillbaka for att hamta mig. Precis vid utkanten av byn gick slangen till dacket sondeer helt. Det blev en lang vag, puttandes och stankandes och utan vatten. Men tillsist fick vi dacket bytt pa en liten verkstad medan vio satt och pustade ut i varsin miniplaststol. Underbart. Tillbaka in till stan for att ata, vi var namligen i obygden sa mat hade vi inte fatt i oss sen frukost. Pa lokala marknaden i Duong dong hittade vi dessutom ett "apotek" som hade hostmedicin. O, just det, igar fick vi det motbevisat. Long beach visade sig ha en riktigt bra restaurang, med gott kaffe. Davids rakor i kokosmjolj (riktigt kokosmjolk) smakade fantastiskt. Imorse at vi till och med frukost dar klockan halv att pa morgonen. Pomelojuice, kaffe, mangopankaka, tapioka brod, agg och annanasshake. Valdigt gott! So long uppblasbara snogubbar och korv rosetter, valkommen heta pannor och plast stolar, for det ar dar man hittar den riktiga maten.
By the way, krabborna hoppar upp och ner ur sma hal har pa stranden. Vi har genast tagit efter och har skapat oss en besynnelig typ av krabbdans. Kan apliceras i vattet saval som pa land.
By the way, krabborna hoppar upp och ner ur sma hal har pa stranden. Vi har genast tagit efter och har skapat oss en besynnelig typ av krabbdans. Kan apliceras i vattet saval som pa land.
torsdag 11 december 2008
Illamaende som en mollusk
Rah gia, sista stoppet i Mekong. Vi skulle ta en minibuss till en storre buss. Men det visade sig vara typ en lite storre bil, till en minibuss med typ tio platser. Men det gick bra. Vi sov mest, man sover latt har. Alla sover for ovrigt. Typ pa gatan, pa motorcyckeln och pa markanden nar de saljer saker. Sa det var helt okej att sova. Efter halva resan holl jag pa att kissa pa mig och eftersom restiderna aldrig riktigt stammer sa passade jag pa nar vi gjorde stopp for att hamta upp en kvinna. Bussmannen blev... inte glad. Men just den gangen var statoan min.. gud.
Rah gia var trevligt. Vi drack sjograste och at fisk. Nar vi satt dar pa gatan sa strosade det som vanligt hundar dar. Det som var ovanligt med den har hunden var att den snosade runt tills den plotsligt fick syn pa mig. Da blev den tok radd och sprang sin kos. Ovant, men den hade val aldrig satt vita manniskor forut ha ha. Samma kvall blev vi skramda ocksa, av en dam. I rosa dress och med.. fatal tander i munnen. Hon dok over oss nar vi satt pa en bank i skymmningen. Med handerna vid ansiktet och med ett hest skrikande "heeeeellllllllloooooooooooo"
Batresan till on Phu Quoc var lite jobbig. Forst sag vi en asiatisk film utan ljud, men den var bra, sen sov, atminstanne jag lite. Sen blev det valdigt vagigt, vilket for Linnea brukar betyda krakeffect. Sa det blev en timme pa dack i blast oljud och vattenstank samt ett dussin rokande man som undrade varfor jag stod dar. Men jag tankte hallre dyblot an spysjuk. Efter en stund fick jag dessutom sittplats och det var sol sa jag torkade. Dessutom vilade jag fotterna pa en sack pomelo, harligt!
Vi blev upphamtade pa kajen, de verkar vara lite paranoida over att man inte vet var man ska bo eller hur man sak ta sig fran platser, sa det for bokade hamtning utan att vi visste om det. Vi sa bara att vi skulle till ett hotell som vi hade sett i Lonly Planet, bara for att de inte skulle fraga. Sen vantade en man med mitt namn pa en lappp pa kajen och da var det bara att hanga med. Bilfard med idioter till turister som bade motade ut den engelsktalande guiden for att de tyckte att bilen var full (det var den inte) och sa holl de pa och tjafsade och ville inte betal osv. De var till och med irriterade pa nagra som inte hade bestamt hotell. En kvina sa till ett par "so your just sittig on the bus then hu" med varsta vredsiga tonen, fastan guiden sa att det var okej att aka runt och titta pa olika hotell for samma pris. Man kanner mycket sa. Att en del Vasterlannigarna ar snala och otrevliga och gillar dalig mat och fula snogubbar och tontig musik. Men det ar givetvis bara vissa.. vi ar ju lite coolare an sa. nej men allt gick bra.
Rah gia var trevligt. Vi drack sjograste och at fisk. Nar vi satt dar pa gatan sa strosade det som vanligt hundar dar. Det som var ovanligt med den har hunden var att den snosade runt tills den plotsligt fick syn pa mig. Da blev den tok radd och sprang sin kos. Ovant, men den hade val aldrig satt vita manniskor forut ha ha. Samma kvall blev vi skramda ocksa, av en dam. I rosa dress och med.. fatal tander i munnen. Hon dok over oss nar vi satt pa en bank i skymmningen. Med handerna vid ansiktet och med ett hest skrikande "heeeeellllllllloooooooooooo"
Batresan till on Phu Quoc var lite jobbig. Forst sag vi en asiatisk film utan ljud, men den var bra, sen sov, atminstanne jag lite. Sen blev det valdigt vagigt, vilket for Linnea brukar betyda krakeffect. Sa det blev en timme pa dack i blast oljud och vattenstank samt ett dussin rokande man som undrade varfor jag stod dar. Men jag tankte hallre dyblot an spysjuk. Efter en stund fick jag dessutom sittplats och det var sol sa jag torkade. Dessutom vilade jag fotterna pa en sack pomelo, harligt!
Vi blev upphamtade pa kajen, de verkar vara lite paranoida over att man inte vet var man ska bo eller hur man sak ta sig fran platser, sa det for bokade hamtning utan att vi visste om det. Vi sa bara att vi skulle till ett hotell som vi hade sett i Lonly Planet, bara for att de inte skulle fraga. Sen vantade en man med mitt namn pa en lappp pa kajen och da var det bara att hanga med. Bilfard med idioter till turister som bade motade ut den engelsktalande guiden for att de tyckte att bilen var full (det var den inte) och sa holl de pa och tjafsade och ville inte betal osv. De var till och med irriterade pa nagra som inte hade bestamt hotell. En kvina sa till ett par "so your just sittig on the bus then hu" med varsta vredsiga tonen, fastan guiden sa att det var okej att aka runt och titta pa olika hotell for samma pris. Man kanner mycket sa. Att en del Vasterlannigarna ar snala och otrevliga och gillar dalig mat och fula snogubbar och tontig musik. Men det ar givetvis bara vissa.. vi ar ju lite coolare an sa. nej men allt gick bra.
Phu Quoc
Just nu hanger vi pa stranden pa Phu Quoc. Det hander inte sa mycket har vilket ar precis enligt planerna. Forsta dagen checkade vi in i en bungalow 3 minuter fran Long Beach som ar.....en valdigt lang strand! Ganska snabbt tog vi oss ner pa stranden for ett dopp. Harligt efter en lang resa med bat och minibuss, och efter alla dagar vi spenderat i stader. Till var fasa upptackte vi ganska snart att Phu Quoc har hunnit anpassa sig efter de turister som kommer hit, och restaurangerna pa stranden serverade usel mat till skyhoga priser. Efter nitlotter bade till lunch och middag var vi lite uppgivna nar vi gick tillbaka till var bungalow. Efter en nap i hangmattan i skuggan kom vi dock fram till att allt inte var riktigt sa daligt (las stranden och vadret) och bestamde att nasta dag skulle bli en toppendag!
Och det blev den ocksa!
Dag tva hyrde vi en motorcykel, packade badklader, frukt och vatten i en rygga och gav oss ut pa jakt efter riktig vietnamesisk mat. Efter nagra felkorningar pa dammiga sandvagar kom vi fram till vart mal som var Bai Sao, en mindre strand pa den ostra delen av on. Det fanns bara tva restauranger har vilka bada serverade grym seafood. Vi bestallde in grillad, marinerad blackfisk, jatterakor med basilika och stekt ris med vitlok. Till detta en bauta-kokosnot med tva sugror som vi med lite vilja lyckades tomma. Sen blev det lite bad och sol och mer hangmatta i skuggan. Allt kandes nu mycket battre. Pa hemvagen stannade vi vid en marknad och fyllde ryggsaken med en sa manga konstiga frukter vi fick plats med.
Sammanfattning: Phu Quoc ar grymt om man vill slappa och bada, men vill man inte ata okryddad nudelsoppa, cheesburgers eller spagetti med kottfarssas pa ett julpyntat stalle med en stor (3 meter hog) uppblasbar snogubbe mitt bland borden bor man halla sig till de mindre exploaterade delarna av on.
Och det blev den ocksa!
Dag tva hyrde vi en motorcykel, packade badklader, frukt och vatten i en rygga och gav oss ut pa jakt efter riktig vietnamesisk mat. Efter nagra felkorningar pa dammiga sandvagar kom vi fram till vart mal som var Bai Sao, en mindre strand pa den ostra delen av on. Det fanns bara tva restauranger har vilka bada serverade grym seafood. Vi bestallde in grillad, marinerad blackfisk, jatterakor med basilika och stekt ris med vitlok. Till detta en bauta-kokosnot med tva sugror som vi med lite vilja lyckades tomma. Sen blev det lite bad och sol och mer hangmatta i skuggan. Allt kandes nu mycket battre. Pa hemvagen stannade vi vid en marknad och fyllde ryggsaken med en sa manga konstiga frukter vi fick plats med.
Sammanfattning: Phu Quoc ar grymt om man vill slappa och bada, men vill man inte ata okryddad nudelsoppa, cheesburgers eller spagetti med kottfarssas pa ett julpyntat stalle med en stor (3 meter hog) uppblasbar snogubbe mitt bland borden bor man halla sig till de mindre exploaterade delarna av on.
måndag 8 december 2008
Mekong all night long!
Från Saigon med buss dryga två timmar till Mekong deltat. Kanske var den här touren aningens turistig då man slussades runt, men vi fick verkligen se häftiga grejor. Vi åkte häst och vagn, kollade hur de gjorde coconut-candy, David drack kobra-wiskey (antagligen endast en turistattraktion nu för tiden), lyssnade på ett lokalt "band" som spelade folkmusik med obskyra stränginstrument. Vi fick även åka en liten kanalbåt, och ja, vi hade vietnamesiska solhattar på oss.
Vi åkte färja, jag provade ståtoalett (det sägs att det är därför västerlänningarna har så svaga ben, för vi går på "lazy toilets"). Båt igen mot en så kallad "home stay", fast vi hade egna bungalows och åt inte med familjen. Men, vi tog en öl med sonen till ägarna och fick höra hela hitorien kring hur en familj på landet har det. Grymt instressant! Vi provade att fritera rispappersrullar också, gott!
Klockan sex på morgonen möttes vi för att åka färja (långsmal roddbåt) över till den lokala marknaden. Det var otroligt häftigt. Barnen var på väg till skolan medan de vuxna handlade sina dagligvaror, färsk/levande fisk, frukt och grönsaker.
Båt igen till floating market, en markad på floden där folk i båtar handlar varor från bönderna för att sedan sälja på den lokala marknaden. På grund av ljudninvån har varje båt varsin bambupinne med några grönsaker upphängda som visnings ex, så att folk ser vad som säljs på just den båten. Vi tittade på risnudeltillverkning och var på en risfabrik.
Nu sitter vi vid vattnet i staden Cao Tho på en restaurang med trådlöst internet. Om en stund ska vi nog äta. Kanske blir det en ännu en Pho, de är nämligen grymma här.
Bilder kommer snart.
Vi åkte färja, jag provade ståtoalett (det sägs att det är därför västerlänningarna har så svaga ben, för vi går på "lazy toilets"). Båt igen mot en så kallad "home stay", fast vi hade egna bungalows och åt inte med familjen. Men, vi tog en öl med sonen till ägarna och fick höra hela hitorien kring hur en familj på landet har det. Grymt instressant! Vi provade att fritera rispappersrullar också, gott!
Klockan sex på morgonen möttes vi för att åka färja (långsmal roddbåt) över till den lokala marknaden. Det var otroligt häftigt. Barnen var på väg till skolan medan de vuxna handlade sina dagligvaror, färsk/levande fisk, frukt och grönsaker.
Båt igen till floating market, en markad på floden där folk i båtar handlar varor från bönderna för att sedan sälja på den lokala marknaden. På grund av ljudninvån har varje båt varsin bambupinne med några grönsaker upphängda som visnings ex, så att folk ser vad som säljs på just den båten. Vi tittade på risnudeltillverkning och var på en risfabrik.
Nu sitter vi vid vattnet i staden Cao Tho på en restaurang med trådlöst internet. Om en stund ska vi nog äta. Kanske blir det en ännu en Pho, de är nämligen grymma här.
Bilder kommer snart.
lördag 6 december 2008
Mot risodlingarna!
Tidigt imorgon söndag lämnar vi Ho Chi Minh City och åker till Can Tho i Mehkong deltat. Vi kommer nog stanna där 2-3 dagar för att sen åka till Phu Quoc Island. Där blir vi nog kvar minst en vecka. Vi vet inte riktigt hur tillgången till internet kommer vara så det finns en risk att bloggen inte uppdateras varje dag, men vi ska såklart försöka!
Tunnlar och sen bio
Idag besökte vi Cu Chi och såg tunnlarna som Viet Cong använde för att gömma sig och föra gerillakrig mot amerikanerna. Det innebar en bussresa på ca 2 timmar dit och på vägen stannade vi på en fabrik där krigsdrabbade vietnameser tillverkar diverse föremål, bla tavlor, fat och krukor med mönster av äggskal. Många var födda med missbildningar eller saknade helt armar eller ben på grund av "agent orange" men de skapade ändå otroligt fina saker. Tyvärr köpte vi inte med något, mest på grund av vår minimala packning.
Framme vid Cu Chi fick vi se tunnlarna som utgör ett nätverk av flera hundra kilometer underjordiska gångar. De är byggda i flera våningar och är på sina ställen bara 50 centimeter breda och 60 centimeter höga. Vi fick krypa ner i en del som är utvidgad för turister och det var väldigt jobbigt. Trångt och varmt och dålig luft. Tunnlarna var utrustade med sjukhus, brunnar och rökfria spisar. Dessutom var tunnlarna och området runt omkring fulla av fällor som gjorde livet surt för amerikanarna.
När vi kom hem åt vi en grym Pho i en gränd och sen gick vi på bio. Body of Lies med den utvecklingsstörda killen från Gilbert Grape. En trea.
Framme vid Cu Chi fick vi se tunnlarna som utgör ett nätverk av flera hundra kilometer underjordiska gångar. De är byggda i flera våningar och är på sina ställen bara 50 centimeter breda och 60 centimeter höga. Vi fick krypa ner i en del som är utvidgad för turister och det var väldigt jobbigt. Trångt och varmt och dålig luft. Tunnlarna var utrustade med sjukhus, brunnar och rökfria spisar. Dessutom var tunnlarna och området runt omkring fulla av fällor som gjorde livet surt för amerikanarna.
När vi kom hem åt vi en grym Pho i en gränd och sen gick vi på bio. Body of Lies med den utvecklingsstörda killen från Gilbert Grape. En trea.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)