Den hemlige kocken dricker cha da

Nu har vi traffat Anna Karin och Mats-Eric och spenderat nagra tokvarma dagar i Saigon ihop. 35 grader ar inte sa kul i en stad utan mojlighet till svalkande bad. Till slut fick vi nog och bokade en flygresa till Nha Trang for salt hav och sandstrand. Tredje gangen vi ar har nu fast det ar ganska kul och skont att man hittar sjalv till bra restauranger och inte behover ga i nagra turistfallor langre. Vi borjar kanna oss som stamgaster pa nagra stallen bade har och i Saigon. Det ar skont att befinna sig vid havet igen, men solen ar sa stark att vi branner oss aven efter tre manader i landet. Forsta dagen avslutades pa samma stalle som den borjade, pa den franska restaurangen Le Petit Bistro som erbjuder sadana sallsynta varor som riktig espresso och rosevin! Imorgon ska vi nog forsoka hitta till den grymma skaldjursrestaurangen dar vi tidigare skalade (ordvits) in nyaret. Man far peka ut fiskar och skaldjur i stora vattenkar som de sen grillar vid bordet. Vi kommer stanna har i nagra dagar innan vi aker "hem" till Saigon igen och sen vidare "hem-hem" till Sverige.

Leaving Bangkok

Vi har nu varit 5 dagar i Bangkok och det ar en cool stad. Och stor. Och varm. Vi har hunnit med en massa saker som tex shoppat, sett imax-bio, varit pa zoo, legat hemma och krakts en hel dag, akt tuk-tuk och alla andra fardmedel som finns har inklusive skytrain. Nu drar vi tillbaka till Vietnam och Saigon. See ya!

Kackelacka bor under badkaret

Hej!!! Vi har varit i Mui Ne och Traffat Daniel och Viktoria och Ivar och Ester. Det var sol och bad och sanddynor och myggbett. Nu ar vi i Saigon och det ar varmt och trafik och indisk mat. Imorgon drar vi till Bangkok och stannar dar i fem dagar innan vi atervander till Vietnam for en sista vecka tillsammans med MaMe. Sen blir det hemfard till Sverige och kallt och slask och jobb. Vi langtar (ej ironiskt).

Kambodja blev alltsa installt pga att det skulle innebara allt for mycket bussakande.

Hej, vi är nu tillbaka i Ha Noi efter två dagar i Ha Long Bay. En utflykt med bra väder, mat och trevliga människor. Första dagen bjöd på en härlig båttur bland de många kalkstensöarna i bukten, ett besök i en väldigt stor grotta, kajakpaddling, färsk seafood och kortspel med ett gäng trevliga typer från kanada, england och nya zeeland. Vi sov en natt på båten i en lyxig hytt och nästa dag låg vi på soldäck medan vi sakta puttrade hemåt mot Ha Long City. Det hela var en mycket lyckad tur väl värd sina dollar.

Idag har vi haft en riktigt skön dag i Ha Noi som började med frukost bestående av (som vanligt) kaffe/te och tapiokabröd med sylt. Sen gick vi till Hoa Lo Prison museum. Fängelset byggdes av fransmännen för att husera vietnamesiska politiska fångar. Senare satt här amerikanska stridspiloter vilka gav fängelset öknamnet "Hanoi Hilton". Sen köpte vi bröd, ost och spansk seranoskinka och hade picknick i Lenin Park. Eftermiddag: Promenad runt sjö, sex våningar shoppingcenter, bio (Yes Man med Jim Carey). Kväll: Nudelsoppa med kyckling och jazzklubb och tigeröl. Sen lite skype och sen godnatt!

Water puppets

Haloj! Vi är i Hanoi. Vietnams huvudstad. Här har vi bla hunnit med att besöka sevärdheter som Ho Chi Minhs stylthus och en klassisk "water puppet" teater. Fast bäst än så länge är nog att vi fixade varsin cykel och kryssade fram mellan gränderna i Hanois Old Quarters (som stockholms Gamla stan på steroider om man klämmer in hela stockholms befolkning där och halverar bredden på gränderna). Vädret är helt ok även om det är klart kallare här än i södern. På dagarna kan man ha shorts och sandaler men på kvällen åker jackan på. Idag utforskar vi nog shoppingmöjligheterna och imorgon tror vi bestämt att resan går vidare mot otroliga Halong bay, ett av landets tre världsarv (de andra är Hoi Ans gamla kvarter och kejsarstaden Hue). Be there or be square.

Nyaret blev inte sa imponerande som man hade forvantat sig. Vi hade hoppats pa en revanch pa nyaret eftersom ingen firade den 31 december forutom vi. Men det var lite dott. Mycket var stangt, ingen firade sadar valdigt, ingen skalade i champange och ingen kramades pa tolvslaget. Fyverkerierna blev vi glada over eftersom vi inte fick nagra forra gangen, men det var inte lika haftigt som hemma. Det var lite haftigt med ljuslyktorna som de skickade upp i luften (som en liten pappluftbalong som man tander en laga i sa stiger den hogt i skyn) Men det var lite fa, man hade pa nagot satt hoppats pa att himlen skulle vara full av lyktor.

Da och da forstar man att Vietnam ar kommunistiskt. Fyrverkerierna var till exempel statens arrangemang och ingen annan skot raketer i hela staden. Sa de skots fran ett och samma stalle, inte over hela himlen som hemma.

Men nog med besvikelse. Idag lyckades vi salja motorcyckeln pa ett smidigt satt. Nar vi skulle checka ut fran hotellet undrade de vart vi skulle harnast. Vi svarade att vi var pa vag mot Hanoi, men att vi behovde salja motorcyckeln innan. Da blev de valdigt intresserade och tillslut var de sex personer som var inblandade i det potentiella kopet. Det slutade med att vi fick ett bra pris, de fick pruta och vi fick ungefar det vi hade tankt oss. Dessutom fick vi en ol och en lask pa kopet, vilket vi tyckte var en ypperlig affar.

En annan glad nyhet ar att vi idag hittade billiga biljetter hem. Eller vi hittade biljetter som var nagra tusen billigare per biljett. Tidigare nar vi har kollat med resebyraer och pa internet har vi inte hittat nagot bra pris, vilket gjorde oss ganska nervosa. Men som sagt, en sald bike och bra biljetter hem utan krangliga byten mer an ett stopp i Doha och en solglimt i det annars lite gra och kalla Hue.

Nu ska vi ata, som vi gor for det mesta. For er som laser bloggen ofta sa kan ni studera bilden pa restaurangmenyn noga. Ratten ''Stirfried fog vith little orno water'' ar for oss fortfarande ett mysterium.

''Everybody needs a Mekong delta, everybody needs a Ben Hai River, down to Boun Ma Tout''

Humor

Detta har hänt: Vi lämnade motorcykeln på hotellet i Hoi An och tog en taxi till flygplatsen i Da Nang. Darifrån flög vi tillbaka till Saigon för att möta Erik som anlände samma dag från Bangkok. Tredje gången i Saigon och vi börjar känna oss hemma där nu. Det var soligt och varmt vilket var ett väldigt efterlängtat avbott från regnet. Efter två dagar i storstan tog vi en buss till Mui Ne Beach för att bada av oss. Mui Ne är bara en gata med hotell och en lång sandstrand, kanske inte så jätteintressant i längden men det bjöd på grymt väder och grymma vågor. På eftermiddagarna blir vågorna för stora att bada i och då kryllar det istället av vind- och kitesurfare.

Härifrån buss till Nha Trang där vi stannade en natt för att sen åka nattbuss till Hoi An för att hämta motorcykeln igen. Erik åkte till Boun Ma Tout för att träffa några vänner han lärde känna på förra resan. Det tog tretton timmar till Da Nang och sen en timme med skranglig lokalbuss till Hoi An. Lokalbussarna kör med öppen dörr och stannar knappt när någon ska på eller av. Det står en man vid dörren som hjälper till att kasta av eller på passagernarna och deras bagage. Klockan var ungefär sju på mogonen när vi hämtade motorcykeln och det var fortfarande kallt och regnigt. Vi hade på oss alla kläder vi hade med oss när vi åt frukost och sen körde kustvägen norrut över Hai van passet till Hue. Här spenderade vi två nätter men det var kallt och regnigt och vi kände oss lite missmodiga. Det kändes som att det aldrig skulle bli sol igen. Dessutom provade vi en traditionell rätt från området som visade sig vara en vit, halvt genomskinlig slembobba med en räka med skal på innuti. Det var inte gott. Inte kul.

Sen vände det! När vi åkte från Hue var det strålande sol och vi åkte genom underbar natur upp till gamla gränsen mellan nord- och sydvietnam vid Ben Hai river, såg tunnlarna i Vinh Moc (23 meter under marken där 600 personer levde under kriget), övergivna militärbaser, berg, djungel, floder och vattenfall. Vi körde söderut efter gränsen till laos efter det som en gång var Ho Chi Minh trail som användes av viet cong för att transportera folk och diverse krigsutrustning mot Saigon. Det är väldigt vackert och ofta är man ensam på vägen. Man får sicksacka mellan vattenbufflar och krumma kvinnor som bär stora korgar med okännt inehåll, ibland gräs eller pinnar. Då och då kör man genom byar med massor av barn som ropar och vinkar.

Nu har vi kommit ner till Pleiku där vi mött upp Erik igen. Igår var vi ute och åt tillsammans med två vietnameser som Erik känner. Middagen bestod av bla sniglar, groda, bläckfisk och orm. Efteråt ett privat rum med högst seriös karaoke på högsta volym. De har västerlänska låtar också men det är lite si och så med stavningen av texten. Bla sjöng vi "We are the phampions" and en låt med gruppen "Dixie Chicken".

Imorgon kör vi upp till Kon Tum och sedan upp till Hue igen för att fira det vietnamesiska nyåret (Tet).

Vi lamnade ett regnigt Nha Trang for att ta oss upp langst kusten. Till Quy Nhon, Quang Ngai, Tam Ky och Hoi An. Quy Nhon var ett roligt stalle. Vi bodde paett haftigt hotell dar varje rum hade olika design. Det var billigt och de kunde i princip ingen engelska. Varje gang vi korde in moppen i deras garage sa vinkade de eller log brett, men om man fragade om man kunde fa en sax sa svarade dem, sa ni aka tag eller moto? Quy Nhon bjod pa battre vader och trevligt folk. Pa ett cafe som horde till ett backpackerhotell traqffade vi en kvinna som forklarade en massa om vilka tag man kunde aka och hur man gor om man vill skicka motorcykeln med taget. Just nar vi stod dar och pratade och funderade kring det kom hennes man och kikade pa var motorcykel. Manga vietnameser ar otroligt intresserade av oss och vare moto, hur mycket den kostar, hur langt vi har kort och vart vi ska. Mannen kom fram till att skulle behova fixa den lite sa han erbjod sig att visa vagen till en mekaniker. Han korde var motorcykel for att kolla vad som behovde justeras och vi korde hans. Medan det byttes olja, pumpades dack, lagades trippmatare etc akte vi och fikade med han och hans fru och deras tvaariga dotter. Bland annat berattade de om deras favoritrestaurang dar man pekar ut en kyckling som sen fangas och tillagas. Vi forsokte senare hitta till den restaurangen utan framgang.

Quang Ngai var sadar. Vi at ganska dalig mat och var trotta efter en lagn korning sa den staden fick inte en arlig chans. I Tam Ky stannade vi bara for att ata och vi hamnade pa ett suverant "Com Ga" stalle. Com Ga (Ris Kyckling) ar en ratt som harstammar fran just Tam Ky. Det ar gult ris som fatt sin farj av att det kokat med kycklingen. Sen far man syrade gronsaker, hela vitlokar, kokt kyckling och kycklinglever. Suverant gott och kvinnan som jobbade dar var jattetrevlig.

Pa vagen mot Hoi An stannade vi pa ett stalle som heter Son My som ar en by dar en stor massaker under kriget agde rum. Den 16 mars 1968 landar amerikanska soldater med helikoptrar pa risfalten utanfor byn. De gar in i byn och skjuter ihjal 504 bybor och branner ner deras hus. De som bodde dar var inga soldater utan mestadels kvinnor, gammla och barn i alla aldrar. Efterat bombar amerikanerna hela omradet for att dolja sparen, men vietnameserna har byggt upp husrester etc som det sag ut efter massakern. Manga amerikanska soldater har aen trots tystnadsplikt berattat om handelserna nar de atervant till sitt hemland. Nar vi var dar var vi de enda turisterna och det var ganska ode sa man blev valdigt paverkad av att ga runt dar. I ett museum pa omradet fanns manga detaljerade bilder pa massakern! Vietnamkriget var det sista krig dar oberoende press uppmuntrades att vara med och dokumnetera sa det finns bilder pa nar de landar, kastar in granater i hus, tander eld pa taken, bilder pa manniskor som dras ut ur hus och blir skjutna. Narbilder pa bortskjutna ansikten och inalvor som hanger utanfor kroppen. En av de sista bilderna visar en amerikansk soldat som tilldelas en medalj. Man kan inte saga annat an att det ar sjuka manniskor som planerar och utfor sant har.

Sen blev det en harlig resa till Hoi An (efter lite felkorning och 10 km lervag som fargade vara fotter och motorcykeln roda) som an sa lange har bjudit oss pa grillad groda, charmiga gammla hus och handgjorda egendesignade sneakers. Eller vi valde farger och material och de gjorde jobbet. Hoi An ar ganska turistigt med manga butiker som saljer liknande grejer, men letar man sa hittar man bra restauranger och fina miljoer. Idag akte vi 4 mil till ett djungelomrade med byggnader fran 300-talet. Sen kakade vi nudelsoppa pa ett stalle dar de hade ankor, hons och 13 hundar.