Vi lamnade ett regnigt Nha Trang for att ta oss upp langst kusten. Till Quy Nhon, Quang Ngai, Tam Ky och Hoi An. Quy Nhon var ett roligt stalle. Vi bodde paett haftigt hotell dar varje rum hade olika design. Det var billigt och de kunde i princip ingen engelska. Varje gang vi korde in moppen i deras garage sa vinkade de eller log brett, men om man fragade om man kunde fa en sax sa svarade dem, sa ni aka tag eller moto? Quy Nhon bjod pa battre vader och trevligt folk. Pa ett cafe som horde till ett backpackerhotell traqffade vi en kvinna som forklarade en massa om vilka tag man kunde aka och hur man gor om man vill skicka motorcykeln med taget. Just nar vi stod dar och pratade och funderade kring det kom hennes man och kikade pa var motorcykel. Manga vietnameser ar otroligt intresserade av oss och vare moto, hur mycket den kostar, hur langt vi har kort och vart vi ska. Mannen kom fram till att skulle behova fixa den lite sa han erbjod sig att visa vagen till en mekaniker. Han korde var motorcykel for att kolla vad som behovde justeras och vi korde hans. Medan det byttes olja, pumpades dack, lagades trippmatare etc akte vi och fikade med han och hans fru och deras tvaariga dotter. Bland annat berattade de om deras favoritrestaurang dar man pekar ut en kyckling som sen fangas och tillagas. Vi forsokte senare hitta till den restaurangen utan framgang.

Quang Ngai var sadar. Vi at ganska dalig mat och var trotta efter en lagn korning sa den staden fick inte en arlig chans. I Tam Ky stannade vi bara for att ata och vi hamnade pa ett suverant "Com Ga" stalle. Com Ga (Ris Kyckling) ar en ratt som harstammar fran just Tam Ky. Det ar gult ris som fatt sin farj av att det kokat med kycklingen. Sen far man syrade gronsaker, hela vitlokar, kokt kyckling och kycklinglever. Suverant gott och kvinnan som jobbade dar var jattetrevlig.

Pa vagen mot Hoi An stannade vi pa ett stalle som heter Son My som ar en by dar en stor massaker under kriget agde rum. Den 16 mars 1968 landar amerikanska soldater med helikoptrar pa risfalten utanfor byn. De gar in i byn och skjuter ihjal 504 bybor och branner ner deras hus. De som bodde dar var inga soldater utan mestadels kvinnor, gammla och barn i alla aldrar. Efterat bombar amerikanerna hela omradet for att dolja sparen, men vietnameserna har byggt upp husrester etc som det sag ut efter massakern. Manga amerikanska soldater har aen trots tystnadsplikt berattat om handelserna nar de atervant till sitt hemland. Nar vi var dar var vi de enda turisterna och det var ganska ode sa man blev valdigt paverkad av att ga runt dar. I ett museum pa omradet fanns manga detaljerade bilder pa massakern! Vietnamkriget var det sista krig dar oberoende press uppmuntrades att vara med och dokumnetera sa det finns bilder pa nar de landar, kastar in granater i hus, tander eld pa taken, bilder pa manniskor som dras ut ur hus och blir skjutna. Narbilder pa bortskjutna ansikten och inalvor som hanger utanfor kroppen. En av de sista bilderna visar en amerikansk soldat som tilldelas en medalj. Man kan inte saga annat an att det ar sjuka manniskor som planerar och utfor sant har.

Sen blev det en harlig resa till Hoi An (efter lite felkorning och 10 km lervag som fargade vara fotter och motorcykeln roda) som an sa lange har bjudit oss pa grillad groda, charmiga gammla hus och handgjorda egendesignade sneakers. Eller vi valde farger och material och de gjorde jobbet. Hoi An ar ganska turistigt med manga butiker som saljer liknande grejer, men letar man sa hittar man bra restauranger och fina miljoer. Idag akte vi 4 mil till ett djungelomrade med byggnader fran 300-talet. Sen kakade vi nudelsoppa pa ett stalle dar de hade ankor, hons och 13 hundar.